Tillbaka till startsidan

Ulvönhistoria

(Melodi: Kovan kommer, kovan går)

På Ulvöns strand ett fiskarlag mycket strömming, fick en dag.
Det var 1802. Gissa vad, dom gjorde då.
/: Täckte över dom med jord. Nämde't aldrig med ett ord :/

Innan det gått många år, hemsker doft, ur jorden står.
Svepte runt kring varje stuga. Folket vädra och sa: "Huga!"
/: Och man sökte runt omkring men fann ändå ingenting :/

Farfar var en stårlig karl. Alltid kniv, i slidan bar.
Ärvde täppan och sex dollar samt en lukt som oro vållar.
/: Han blev alltmer konstifik; föll på kniven och blev lik :/

Mor var lockande och varm. Ögon blå, högan barm.
Sexton barn höll morsan vaken hon har aldrig skådat maken.
/: Hon har aldrig haft nån tur. Lukten den gick aldrig ur :/

I Ulvöhamn har jag en bror. Brände själv en laddning stor.
När han skulle gömma mäsken hitta han den sura fesken.
/: Blekna, stöna, skrek: "Oh ve!" Nu är han godtemplare :/

Vi som bättre vet än farfar, mor och numer torre bror.
Vi kan njuta vi kan frossa liksom Fredrik Barbarossa
/: Stoppa i oss strömming fin, tunnbröd, lök och brännevin :/


[Snapsvisor]




Bli-Mecenat!  Info
Aktuellt
Surströmmingsakademien
Surströmmingens Folkrörelse
Historik
R&D
Syrad matkultur
Strömming / Sill
Regler och förordningar
Recept / Arrangemang
Sidor om surströmming
Hur man gör surströmming
Mediearkiv
Mediearkiv
enfärgad platta